En intressant sak som Geert Lovink tar upp är hur Internet på 2000-talet blev
fullt av ”self-promotion”. Han skriver om att bland annat Facebook har eggat på
en identitetskris som kretsar runt frågan om vem vi är, och hur vi ska framställa
oss själva online. Är vår personliga identitet densamma som vår
onlineidentitet? Eller snarare, bör vi ens ha flera identiteter? Eller ska vår
personliga identitet vara helt skild från vår onlineidentitet? Det vill säga,
ska man få vara anonym på Internet? Det råder delade åsikter om detta.
Mark Zuckerberg
menar på att om man har flera identiteter så saknar man integritet. Även om han
kanske är lite väl hård så har han nog ändå en poäng, om vi nu talar om
identiteter på Internet. Om man känner att man måste vara anonym för att
uttrycka något så bör man kanske tänka efter om det faktiskt är värt det. Man
bör ju kunna stå för sina åsikter. Detta gäller dock kanske framförallt
kommentarer och dylikt på olika sociala medier (även om det såklart finns
undantag). Och idag är det också svårare att vara anonym. På Facebook får man
inte längre ha påhittade namn, och många andra tjänster vill också gärna att
man kopplar ihop sitt konto till andra sociala medier, och så vidare.
För att motverka
allt detta om ”self-promotion” tar Lovink upp flera potentiella lösningar,
varav en av dem är att man skulle kunna återinföra anonymitet i dagens kontext.
Detta tror jag dock inte riktigt på.
Det känns som om
de flesta tjänsterna på Internet är på väg bort från anonymiteten samtidigt som
många människor fortfarande tänker på Internet som någon slags frizon där man
får göra vad man vill. Denna frizon finns ju dock såklart inte på Facebook eller
bloggar, utan på diverse olika undergroundforum. Flashback är väl kanske det
närmsta vi kommer en sådan frizon i Sverige, även om man kanske ändå inte är
helt anonym där ändå (nyligen blev ju många användare uthängda till exempel).
Men det är möjligt att det kanske är tillräckligt för folk att de tror att de
är anonyma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar